Ja, det är så klart att det är jag som har 1:a platsen som ärthjärna i min "flock", som viss hundboksförfattare uttrycker det: " se dig i spegeln när du tycker hunden gör sattyg och tänk att den är en ängel".  (inte helt rätt citerat, det erkänner jag men andemeningen, hörni! Andemeningen!)

Nu är det så att vi har flera ärthjärnor här och i dag var det Gaia på spåret! Jag tittade i spegeln och såg   , inte f..n hjälpte det!   har tagit semester och är inte kontaktbar just nu! Hon gjorde det mesta utom att spåra, till och med att visa fulmin till världens bästa skäggmonster Acke. Nåja, han tog det med ro, hundgrabbar är ju vana att få på näbben av småbitchiga tikar och inte mycket i världen rubbar denna gosse världsbild om sig själv.

Så nu blir resten av hösten fullspäckad med ängspår till lilla damen, hon ska bli proffs på det till våren har jag bestämt! I skogen går hon ju som en liten klocka (än så länge).

En sak är ändå bra, mitt i värsta tonåren så går apporteringen framåt med stormsteg! Bara sista lilla kunna sitta kvar när apporten är avlämnad ( ja,ja, sitta kvar när den kastats också..... ser ni mönstret????) så blir det nog riktigt tjusigt!

Ganska skönt med "gammelhunden" som tuffar på och håller sig i sin värld! Allt är landat och klart där, skönt och vant är det!

Och hon kan ju njuta av livet hon, ängel nummer två!

Har man massor av päls finns inget bättre än ett klikalas! Kolla in!

Hmmmm, luktar ju....

  Ganska smaskens....     Ska jag gno in....   Ohhh, ahhhhhhhhhhhh   sköööööönt!   Kanske något för en annan att börja med också! Börjar bli svårt att komma åt alla kliställen på ryggen nu för tiden!

Ha det gott!

Ja, teknikens under ja! I dagens hem finns många olika attiraljer till alla olika maskiner.   

I vårt hus börjar de minska i antal. Såklart blir det snart påfyllt med nya hur länge de nu varar.

Har man en snart 9 månaders extremt aktiv liten tös så är det fara å färde med dessa saker.

I Måndags åts delar av damsugarfoten upp, den fungerar dock att dammsugas med (ännu så länge).

I Tisdags åkte jag till Sundsvall med mitt jobb på ett väldigt trevligt studiebesök. Vi var och tittade på Mellannorrlands Hospice, ett väldigt vackert ställe med härlig filosofi och arbetssätt.

Föreläsning ingick om Hospice och om läkemedel   samt grupparbete för oss på Onsdagen innan hemfärd på eftermiddagen.

Min gamla (mycket gamla   ) mobiltelefon sade upp sig på tågresan hem. Tack och lov hade kära maken en ny extramobil som jag fick. Svårt att klara sig utan i dag när man nu vant sig med denna finess.

Hemkommen vid 21-tiden på kvällen får jag reda på att fjärrkontrollen är uppäten till TV:n, går inte att använda alls.  

Nåja, TV:n är gammal, dags att köpa ny så det gjorde vi i går.

En flådig 42-tums LCD TV, fint som snus! Installerad och invigd är den också.

Men!!!!!!!!!!!! Vem har ätit upp nya mobiltelefonen under tiden tror ni??????  

Kan väl aldrig vara lilla Nån!!!!???? Jodå! Helt söndertuggad och kaputt är den!

Min gamla mobil gick att få lite liv i trots allt, envishet lönar sig!

Konstigt nog fick jag ett telefonsamtal från "mitt" mobilföretag på kvällen som erbjöd mig ny telefon och billigare abonnemang, kan väl bara vara ödet då!!!!

Ja, just nu är hon grann lilla Gaia, hittar på bus hela dagen lång!  

Det gäller att sysselsätta nosen där ordentligt för att spara på inredning, kläder och tekniska apparater så det är bara att köra så det ryker!

Ha en härlig helg!

Det ska jag ha!!!!  

  I går direkt efter mitt nattpass bar det i väg till världens bästa uppfödare för samvaro och träning med gänget som har Tonedo´s vovar.

Bilfärden bjöd på ösregn från Nyköping till Linköping men sedan när vi närmade oss Motala lugnade det ner sig.

Samling i Fårhagen vid 11-tiden för vallning och fikapauser. Däremellan på och av med regnkläder när regnskurarna gjorde korta besök.

Gaia har då en massa fina anlag för vallning, inte många gånger hon har provat på precis och har ju en "fåraherde" som man kunde önska en hel del mer kunskap av   ! Syskonen hennes var där hela bunten och dom går inte av för hackor dom heller, riktigt duktiga 8 månaders unghundar vi har fått hela bunten!

Här är bilder på "syrrorna" tyvärr kom inte brorsan Grappo med på bild men han är en riktigt stilig kraftig gosse som är jättetrevlig!

Gaia först, sedan Gliss och sist Gnistra på bilderna.

Ulltussarna fick ordentligt med motion, här en liten bild på några av dom:   Och här är några av vallgänget i fikatagen:   Efter vallningen åkte vi till Vadsten Brukshundklubb för lite lydnadsträning och promenader och hundlek.

Det är så härligt att träffa det här underbara gänget och det känns alldeles för länge till nästa gång! -Hade önskat att vi alla bodde grannar! Uj så kul vi skulle ha och vad vi skulle träna!!!!

Vi avslutade med god grillad fläskytterfile´som goa grillmäster med respektive bjöd på och så lite kräftor på det (och lite vin  ).

Sen var det bara att packa ihop för oss, starta bilen och köra hem igen eftersom jobb väntar söndag natt.   6 timmar i bilburen för hundarna men massa kul där emellan!

Saknar er alla och längtar till nästa möte!

  Min lilla ängel Gaia!? Nja, kan vara så här också:   .

En dag med bara promenader resulterade i nya projekt i vårt hem.

Av tidigare erfarenhet och ett överkast mindre är alltid dörren till sovrummet stängt, eller hur! Ja, om inte någon i familjen varit där och rotat OCH INTE STÄNGT DÖRREN!!!!

Själv håller jag på att försöka få lite ordning i hemmet, städar och fejar. Hundarna ligger och vilar, lugnt. Nåja, lite felskrivning där, hunden (den vuxna kloka hunden) ligger och vilar, den unga vilda håller på med sitt projekt, tyst som en liten mus. 

Jag borde ju lärt mig efter några barn och antal hundar att i tystnaden är det risk för bus, dumma jag!  

Helt plötsligt hör jag skrammel från vattenskålsbus, ryar till lillvoven och tar mig dit, massa vatten i övre hallen, nåja, bara att torka upp, men.... dörren till sovrummet är öppen och ja, vågar man titta in?  

Tar mod till mig, kikar in och möts av ett hav av fjädrar! Hela sängen och golvet är fullt och dunkudden platt, underbart   !

Kan se lilla Gaia framför mig, oj! Ur hålet kom det något litet som flyger och sen dalar! Måste kolla vidare.... OJ! Man kan dra ut flera så det flyger och dalar runt hela mig som man också kan jaga, Ah! Det här var ju kul, nu ska här skakas!!!! Oj, nu tog dom slut, kanske ska härja lite med vattenskålen i stället.

Uj! Nu hörde matte mig, bäst att inta denna sinnesstämmning då   .

Och hjälper inte det kör jag med   .

Det tog 2 dammsugarpåsar och 30 minuter att få bort alla J..la fjädrar!

Nåja, voven hade ju kul och har nu ännu ett projekt avklarat på sin agenda, just love her lilla bus!

  Ja, så är väl hösten här då, gäller att utnyttja varje sekund till hundträning, minns allt för väl vintern som passerat! Tänk så mycket snö det var! Lilla Gaia på bilden fick vi skotta små gångar åt på tomten så det fanns lite rum att rasta sig på, blåsan är ju inte så tålmodig när man är liten! Snöhögarna nådde mig till axelhöjd! Gaia älskade att klättra upp och ner i snön men INTE JAG!  

Hoppas verkligen det blir max 1 dm. snö i år, lagom tycker jag.

I söndags hade vi Högrespår på klubben, fyra hemmahundar deltog varav tre blev godkända. En hund blev uppflyttad, en jättetrevlig Schäfertik med lika trevlig och duktig förare, grattis till dom!   

Vi hade det lite kämpigt då det krävdes marker till två reservspår, det händer ju inte ofta precis och våra marker vi kan använda krymper ju år från år men vi fick till det bra fast vi förstås blev försenade. Som vanligt när man är tävlande blir det väntan och väntan, nu blev det ju mer väntan än vi tänkt oss så ett plus för alla trevliga tävlande som tog det med jämnmod.

Det som var extra roligt var att alla hundar som var kvar till uppletandet gjorde jättefina jobb! Alla hundarna jobbade på och hittade fyra föremål! Jättekul, det brukar ju annars vara lite si och så med det momentet på tävling då hundarna kan vara lite trötta i huvudet och nosen.  

I går hade vi kursavslutning på appellkursen, tänk så fort det går!

Alla hundar och förare har varit helt underbara och roliga att jobba med!

Några är på gång att tävla i höst och en har redan gjort debut med fint resultat. Jag ser fram emot att följa deras framsteg, det kommer nog att gå bra för många av dem. Vi instruktörer fick en fin present av några kursdeltagare,   tackar ödmjukast! Det kommer kännas lite tomt nu utan kursdagarna men i Oktober har jag kortkurs i brukslydnad lägre-elit samt ska även ha en dag med uppletandekurs i November så det rullar på.

OCH! Sedan har jag mina egna raringar att träna!! prioritet nummer ETT!!! 

  Tjejen hela dagen! Den här toppenpinglan av rasen Australisk kelpie gjorde idag tävlingsdebut med sin matte och blev uppflyttade till lägre klass!

Jag var med och hejade hela dagen   , lite tur var det nog att jag hängde med så matte blev peppad att fortsätta trots ett för denna hund "dåligt" spår!

Nåja, hon spårade på så fint men missade en av apporterna, spårintresset tog lite övertag där, hon markerade den men hade inte tid att leta fram den till sin matte. Annars gick det så fint och det var en bedrift!

Morgonen kunde ha börjat bättre när matte B. upptäckte att alla papper på hunden hade blivit kvar hemma    så vi fick vända efter ca 2/5 delar av vägen! Från början var vi ju ute i god tid men efter denna malör var vi inte bara sena, nej så sena att vi inte skulle hinna till samligen, men.... en ny rallyförare och kartläsare har nu sett dagens ljus! låt mig uttrycka det så här, tur att inga poliser var i närheten och att fartkamerorna inte var laddade för då hade någon B. varit utan körkort!  

Hunden var lite lös i magen efter den färden och med intagen frukost i magen, inte precis förvånad är jag över det!

Glad är jag ändå ( trots att vi körde delvis på gränsen ) att vi han fram i tid 1!!!! minut till godo hade vi!

Och vad tror ni kvinnan drar för startnummer? Jo, nummer 10!!! Fick alltså stå och BARA vänta i 2 timmar efter denna rallyfärd:-) .  

Annars var dagen jättetrevlig med glada tävlande och fina hundar.

Tyvärr hände en otrevlig incident med hundbett och skador, FYYYYYYYYYYYYY vad trist för alla inblandade! Jag känner med både skadade, hundägare och tävlande och särskilt trist för den förare med hund som skadade andra! Usch vad trist att se vad sin älskling kan bli förvandlad till! Sorgen och ångesten över det är obeskrivlig men samtidigt kan inte sådana hundar få delta på våra tävlingar, det kan gå för mycket på tok. Stor sorg är det ändå, det vet jag.  

I morgon är det dags för nästa drabbning, då har vi högrespår här på min hemmaklubb. Full fart hela dagen blir det för mig, har precis fixat klart med allt, nu är det bara lydnadsplanen som ska ställas i ordning under söndag förmiddag sedan är det bara att köra så det ryker OCH! Lycka till alla deltagare! Hoppas att alla blir uppflyttade! vilken grej det vore !

Här lite fler bilder på favvotjejen, min "guddotter"!      

Jaha, så var det då avklarat, 3 nattpass varav 2 var lugna och det sista var ganska fullspäckat!

Jag som jobbar nära döden    hela tiden vet ju aldrig vad som ska hända på mina arbetspass, alla kan må ganska bra, sova lugnt och inte behöva hemsjukvårdens hjälp men det kan ju ändras på bara några timmar! Någon får ett svårt smärtgenombrott som inte vill ge sig, en annan människa hamnar i närheten av dödens sist minut och en tredje kan få så svår dödsångest så att natten blir ett rent helvete! Ändå älskar jag mitt jobb, många tror att det är så dystert , sorgesamt och tungt hela tiden och visst är det så ibland

Sanningen är att vi personal tillsammans med patienterna lika mycket skrattar som gråter (ja, kanske inte personalen,,,,, men tröstar och känner ledsamhet) ger patienten hopp om en bra dag eller timme eller månad-månader eller förtröstan i att det är helt okey att släppa taget och få dö i frid.

Och! Tänk vad mycket det finns att göra för patienterna även om att bli botad inte är ett av dom.

Lev dig in i att du får besked av din läkare att- "nu finns inget mer att göra för dig" , hur kan det kännas!? Klantigt att uttrycka sig så!!!! Nu finns massor av annat att göra för dig, du får hjälp med kropp och själ till den dag du dör, så ska det låta för det är så det är hos oss!

Massor av saker kan göras både för att få ett längre liv med en obotlig sjukdom och även hjälp för att leva ganska bra den tid som återstår! Ingen vet hur länge vi ska leva, vissa patienter lever flera år efter deras dödsdom har uttalats trots att de hade max 3 månader kvar!

Att leva är både kropp och själ, om man vill leva och tycker att livet är värt att leva så lever man oftast längre trots att kroppen gjort sitt, det har jag sett många gånger. Nu blir det ju inte alltid så men hoppet om ett ganska gott liv ger livsglädje även om döden står i farstun.  Nog om detta!

I morgon ska jag med som hejaklack till B, tror det kommer gå som det ska, kommer vara helt slut, mer nervös än kompisen som tävlar och på söndag har vi tävling på klubben som vi jobbat med nu i flera dagar.

Allt känns klart och ordning/reda så det ska bli spännande och kul!

Håller extra tummar för en annan B som lånar K:s hund Lottie och tävlar, bli nu elithund för guds skull!!!!!!!!!!!!!!! Det är ni värda efter allt slit!!!!!!!!!!

Alla er jag känner lycka nu till med tävlandet eller vad ni nu har för er i helgen!

Och lev livet i nuet och njut av det!   

Så var helgen slut, dags att ta på arbetsrocken till i natt och jobba 3 nätter nu.

I lördags var jag och B på SSBK, hejade på klubbkompisar som tävlade appellklass spår.

En gammal räv blev uppflyttad, grattis till B och Pegge! Snyggt! 2 blev godkända, bra jobbat, särskilt av A och Nona som aldrig förut har tävlat, betedde sig som värsta proffsen! Hade inte många poäng kvar till uppflyttning så det går nog hela vägen snart.  

Gaia var med och "hejade"! Fanns ju en hel del att muffa på där! Fin miljöträning var det iaf. Körde även uppletande och lydnad med henne, gick riktigt fint trots ny miljö och störningar, duktig liten Gaia.

Jag tycker det är suveränt att ta med unghundarna på tävling som publik, bra miljöträning och de får också träna på det som är vanligast när man tävlar bruks, nämligen att vänta, och vänta och vänta. Det tröttar ut vovehjärnan mer än man tror, runt dom händer ju saker hela tiden, även när man sitter i bilen.  

Uthålliga behöver de ju bli för att klara av att hålla i hop huvudet en hel dag när det sedan är dags att tävla.

På kvällen gick vi ut några stycken och åt middag på lokal krog, godare mat har jag ätit men det slank ändå ner och det var skönt att slippa fixa mat, lite trött var ju min hjärna också.

I går var det kurstime igen, näst sista gången. De flesta körde lydnad och det är ju fantastiskt vad unghundarna har lärt sig under kursen! Vissa kan gott och väl ge sig ut att tävla, några behöver vänta lite för att nöta in momenten eller vänta på att hjärncellerna hamnar rätt på vovarna. De flest ä ju unghundar och inte färdigutvecklade ännu men väldigt lovande!

Några förare är tävlingsklara och har lite jobbigt med tålamodet   att vänta ut hunden som inte mognat klart, inte lätt när man är så sugen och ambitiös.  

-Tycker det är lite kul att en tendens håller i sig, gör hund och förare flera saker bra och en dålig så blev allt dåligt!!!! Känner igen det från min hundstart! Så småningom kommer de också på att man får fokusera på det som gick bra och jobba vidare med det som inte fungerar, inse att hunden kanske inte förstått eller har hormonsus.

Det är ju inte maskiner utan djur vi jobbar med och precis som vi har de sämre och bättre dagar.

Idag har jag och vovarna rekat spåret till högretävlingen, naturligtvis massa svampplockare ute överallt, det gula guldet drar! Själv såg jag inte en endaste kantarell men däremot är spåret helt klart till på söndag.

Det är 4 hemmahundar med så tummar kommer att hållas hårt för dom alla.

Ser fram emot det och kompisen som gör debut i tävlandet i helgen med mig och Gaia som hejaklack!   

Ha det bäst!