Oja! Det har varit tyst i bloggen länge nu!

Har inte haft riktig lust att skriva något!

Vi har ju målat(försökt!!!) huset under sommaren, det har blivit uppdraget utan slut!

Allt regnande har ju gjort att vi fått skjuta upp hela tiden! Nu sitter vi här i mitten av oktober med en gavel kvar som ska bytas ut, de flesta panelplankorna färdigmålade men det känns lite läskigt att börja riva panel nu!

Energin har ju gått åt i massor bara att tänka på skiten!  !!!

Nu blir det kanske så att panelbytet får vänta tills i vår, vi får se om Brittsommaren infinner sig....  

Annars rullar livet på, hundträning, jobb, vardagssysslor och en och annan tävling!

Gaia har nu ett förstapris i lydnadsklass 3 och nej! Jag ska inte köra någon Elitlydnad ännu! Fjärren är inte i elitskick om man säger så där lite milt istället för att ta i från tårna!

Felet? Mitt!  

är man bruksmänniska så är man! Vadå låsta bakben? Det är ju bra att hunden gör skiftena snabbt och ordentligt! Betyg 5???Oj! Nåja, sist betyg 7 iaf! Jag försöker tänka petitess även om det inte riktigt ligger i en brukssjäl!

En sak som är underbart och härligt: dottern har äntligen fått eget kontrakt på lägenhet!!!  

Inte det lättaste precis! Hon har stått i kö i nästan 6 år! Världen är helt upp och nedvänd när våra ungdommar inte får chansen att bli med eget boende och få ta fullt ansvar själv förens de är 23-25 år!

Så säger de att dagens ungdom är så mycket barnsligare än för 20 år sen! Vad tror kära politiker det beror på då? Inte   blir man vuxen av att tvingas bo hemma med tjat och gnat och curling!

Jag vet att dottern kommer klara sig alldeles utmärkt, en fin tjej med en god själ och kloka tankar!

Ibland händer goda saker för goda människor!  

Ha det gott!

Jahaja, semmester var det! Ujuj vad det rinner på!

Började detta med kennelläger (TUFFT FÖR KROPP OCH SJÄL!, men gudaroligt!)

På det då målning av hus och storstädning vilket följdes av en mycket trevlig middagsbjudning och sen natt. Hann ju med en tävling också och sedan fortsatt städning, målning, packning och ny resa på väg till nytt hundläger i en vecka!

Har precis landat lite i hemmet, första tvättmaskinen är klar och mer väntar.

Min allra finaste syster har bott hos oss under min "bortvaro" och hjälpt till med allt möjligt. (Jag lovar att det syntes stor skillnad mot hur det annars är när jag kommit hem efter en tids frånvaro! Tack älskade syster!)

Vart vi var?! Jo i Tiveden på Stigmansgården. Ett väldigt vackert område, en väldigt trevlig värd, kanske inte de finaste stugorna men utmärkta för hund då det var inriktningen på denna camping! Fin appellplan, massor av skog och mysigt!

Toppenväder har vi haft alla dagar utom i går!

Tränat hårt har vi också gjort! Många spår/upplet och några lydnadspass.

Vi passade även på att ta oss till vackra Kråk för träning!En helt fantastiskt naturupplevelse, påminner om Alvaret!

Det som var värst och bäst var när jag upptäckte (sent på kvällen efter alla hade intagit någon form av procentuella drycker) att MIN PLÅNBOK VAR BORTA! F..N!!!(VÄRST!!!)

Förstod att det var i spårmarkerna den försvunnit, grattis!

Stort Kalhygge med djupa leriga spår, vattenhål i skogen, sly, massor av gamla grenar och S.K.I.T och fullt av blåbärs/lingonris!

Hade jag rätt eller rätt!? Nä! Jag hade fel!

Efter skallgångsletande och uppbådande av hundarnas alla energikrafter, trötta nosar och uppgivna människor hörs jublet!

En liten Svart, liten underbar, liten kompis, liten Kelpie med ett fantastiskt arbetssätt och fokusringsförmåga så hittas den och var då!? Jo, i uppletanderutan (som hade nästan helt täckt mark av allt blåbärs/lingonris)!!!(BÄÄÄÄST!)

Ja, där trodde jag inte jag hade tappat den! Det var det sista området som letades igenom!

Mitt hjärta har du haft länge svarta fina Kiringla, min respekt med men nu är du min hjältinna i hundvärden för alltid!

Min fina K-Kompis!

Efter detta fortsatte vi med vår hundträning, kan säga att jag var ganska så trött!

Kvällen avslutades med middag på Tivedens mat (och vilken mat!) där vi bjöd 2 tidigare klubbkompisar på middag.

Som belöning för det fick vi åka hem till dom, titta på deras fina hus och ägor, äta världens godaste paj med hemmagjord vaniljsås och njuta av lite samvaro.

Förövrigt upptäckte jag (eller en lägerkompis då....) att det finns lysen i mina glasögaon! Hihi!

Nu kan kärringen läsa utan el!

För övrigt några bilder från vår boplats, Gaia är med på någon bild!

Trevligt besök fick vi också av G och L, här satt vi och åt varje kväll (utom sista, ösregn) med otroligt vacker utsikt över skog och sjö.

Nu är det några dagars målning framför mig sedan väntar SM i Bruks och IPO, ska hjälpa till lite med städning, heja på klanmedlemmar och hundkompisar så tummarna blöder samt träffa bästa N & T igen mfl!

Ha det gott!   

Mitt i husmålningen kom då samtalaet.... Du är reserv på vårt högrespår och om du vill har du en plats!?

JATACK!

Som vanligt trodde jag att jag skulle dra sista startnumret, en specialitet jag har då, hmmm....

Nu blev jag uppropad sist och den som var före mig hade nr 10 eller 4 att dra (vi var 10 deltagare).

Jag spetsade in mig på 10 men se på F..n! Hon drog den så jag fick nummer 4! Nice!

Ut till spårmarkerna, blir inblinkad till mitt påsläpp nr. 4, träffar världens olyckligaste spårläggare som tappat påsen med flera pinnar och slut i! Och vad innebar det tror ni!? Jag fick reservspåret (nr.11)!

Nåja, jag är ju van att vänta så WTF! Mycket trevlig olycklig spårläggare höll mig sällskap en stund, mycket trevligt hundsnack, mys med hennes (familjens) valpgäng och inte gör det något att hon råkade tappa bort några pinnar, knappast med vilje!

Dags för påsläpp, fullt/fullt! Jippi! Sen bar det av med virrig matte bakom petnoga Gaia, den virriga matten hade förhört sig om ifall stövlar var lämplig fotbeklädnad, och det var det men se dom blev kvar i bilen och fötterna m.m fick sig en rotblöta!

Nåja, vad gör det med 7+slut! Hurra! Tusan vad långsamt hon fortfarande går, såååå petnoga! 26 minuter och inte ett tappt! Fick ju heja på henne efter varje apport! Inte som det brukade vara precis!

Noskvalsterna har nog ställt till det lite i hjärnkontoret tror jag.

Sen tillbaks på klubben och Gaias akilleshäl uppletande, urkasst! 1 föremål, dåligt arbete (märk väl! AV HUNDEN!! Jag jobbade metodiskt och klokt, det ni!) vilket renderade i dubbelnolla.

Puh, nervöst! Måste ha 8 i snitt på lydnaden drygt för att klara upplet då! Bara bita ihop, vågade inte ringa en enda kompis för att inte tappa fokus!

Platsligg 10/10, 2 hundar ville inte ligga kvar men Gaia hon låg så fint!

Och så in då på lydnaden, började fint på FF, sen tappade hon, ville gå framåtsändande och var inte riktigt med! Skit! Inkallningen fin, framåtsändandet som hon brukar göra fint stannade hon upp i efter gruppen för att glo på vad folket i publiken hade för sig! SKIT!DK!

Resten gick skapligt, 243,5 i snitt på lydnaden, 503,5 (tror jag) totalt och Uppflyttad!

Nu blir det tillväxtfas, hon ska få mogna mer, bli mer säker på sig själv och jag vill ha ett någotsånär fungerande upplet innan jag startar i Elit.

Tänkte köra lite lydnadsklass för att hon ska få mer tävlingsrutin under tiden.

Men nöjd är jag med den lilla vovan, mattes   

Ha det!  

Ja, det hoppas jag i alla fall för nu är det semester och fullspäckad är den!

Mycket på gång med hundträning! Bästa veckan stundar med kennelläger, massor av goa människor och hundar och full fart från morgon till sena natten!

Gubben min håller sig hemma, förbereder inför målning av huset som direkt avlöser lägertiden!

Därefter mer hundaktiviteter så klart, ska försöka rodda lite i hemmet också om tid finns mellan fulla rullen!

Så därför hoppas jag nu på att vila är överskattad för det blir det inte mycket av alls!

Vi har haft trevligt besök på klubben av medlemmar från andra klubbar, vi som värdpar fixade ett uppletande lite tävlingsmässigt och sedan körde vi alla igenom brukslydnaden i respektives klass.

Fika, hembakt och goda smörgåsar slant ner, hungrig blir man av hundträning!

Försökte mig på en högretävling till  på Heby BK, hade bara 3 och slut med så vi bröt efter uppletet då ingen chans fanns på uppflytt, matten var väldigt trött och ganska lång resa hem!

Trevligt upplägg med trevliga funktionärer var det!

Fick bo hos goa kompisen Lena med full service, värsta lyxhotellet! Tack vännen! Du vet att jag gärna bjuder igen!

Med vad jag märkt på Gaia så fungerar nosen sämre och sämre, kontaktade bästa veten och nu behandlas fyrfotingarna för noskvalster, ska bli spännande och se om pinnarna hittar tillbaka nu efter 2 behandlingar och om tempot på spåret återgår mer till full rulle än att kunna gå med lös lina!

That´s all folks!  

Har precis avslutat en omgång nattpass igen.

Mitt jobb på ASIH (avancerad sjukvård i hemmet) bygger på att människor med för det mesta obotlig sjukdom och snar död ska kunna vårdas hemma.

Jag tycker faktiskt att vi gör ett toppenjobb!

Gå till dig själv, om du har en kortare tid kvar av ditt liv, (åtminstonde den tid du är medveten om... man kan ju faktiskt vara död i morgon!) vart skulle du helst tillbringa den tiden? På sjukhus eller i ditt hem?

Jag skulle inte tveka på att få vara hemma!

Ja,ja, drömmen om att ta kontokortet, resa jorden runt, bränna alla stålar hej vilt! Visst! Men när verkligheten knackar på dörren är det få som tänker just så! Det är vi friska som drömmer om det.

De flesta som är svårt sjuka drömmer om ett mirakel, att få umgås med de nära och kära, att orka vara uppe, att kanske kunna äta lite, att få vara ute en stund och framför allt att få lindring mot de plågor de har. ( Så de kan leva tills de dör fullt ut). Det är i alla fall den samlade bild jag fått med ganska många arbetsår i denna branch.

Lindring och tröst, behandla de döende som en fullt levande, respekt för deras önskan och deras integritet, det är vad jag försöker åstadkomma varje natt på jobbet. Ibland har vi så kul tillsammans, jag och de sjuka, skrattar så tårarna rinner! Ibland rinner tårar av sorg och ibland är det bara en helt vanlig dag/natt, bara att fortsätta som om många morgondagar fortfarande finns kvar.

Jag stormtrivs med mitt jobb, ibland är det tufft, mycket ångest och sorg får jag härbärgera men det är ju inte min sorg eller ångest så när jag sätter mig i bilen och åker hem, då ramlar allt av! Då är jag precis som alla andra, ja, kanske inte helt klar över min egen odödlighet utan högst medveten om min tid på jorden och att det är nu som gäller.

Ett jag har lärt mig det är att göra det jag tycker om! Städa, tvätta, se till att det är snyggt för alla andra det har lägre prioritet! Att ha ordning för min skull, det är okey!

Om hundra år (vilken klyscha!) vet ingen vad jag gjort, hur jag levt eller hur mitt hem såg ut!

För mig är hundarna min glädje och källa till kraft! Min familj och mina vänner.

Resten löser sig och gör det inte det så har jag dött så då löste det sig på det sättet!

Ha det gott!  

Jag och Gaia debuterade i lydnadsklass 3 i går med blandat resultat. Fint fritt följ tills jag trampade på hennes tass (tack och lov mot slutet) resultatet blev inte mesig hund utan följande:

8 i betyg, så resten var snyggt.

Bra sitt under gång, bra inkall med stå, bra ruta men Gaia gick in från sidan (9). Hopp/apport renderade tydligen leveranstugg att dömma av kommentaren, inget jag uppfattade men allt går med vindens hastighet och så var det säkert (8,5). Metallapport fint ut och upplock men för lös i munnen (hon gillar inte metallen så värst) 8. Så vittringen då med en högtemperad hund! UUUUUUUUUt, Tar direkt första bästa, ingen nosaktivering alls.... fel apport såklart! , galna lilla hjärtebarnet! På träning (nej.... ni har inte hört den förut alls!!!) har det gått så fint trots apporteringarna innan (ja, jag hade lyckats lista ut att det kunde vara ett problem även om jag kan vara lite trög ibland).

Nåja, bara ta det med ett leende! Attityden på hunden är det inget fel på i alla fall, will to pleace i massor!

Bara fjärren kvar då! Fina skiften men tyvärr framflyttning en hundlängd, 5,5 i betyg.

Platssitt och platsligg var fullt. Bild från Platsen: (Gaia en disig nr 3)

Totalt 235,5 poäng, en sketen 5,5 på vittringen hade gett ett först pris men om om inte fanns.....

Ändå känner jag mig nöjd med lilla damen! Hon har varit i en spökperiod utan dess like! Tidigare har hon alltid varit stabil i miljö om inte den sociala biten funnits med, men i vår har allt i miljön velat äta Borderflickor som heter Gaia! Det känns lite som hon börjar landa, får se hur det utvecklar sig! Fokus nu blir ju högrespår när vi nu är färdiga och om vi skulle komma med!

Tack Jenny Björk för fina bilder (som alltid! Gör dig en karriär där vännen!)

Idag firades Nationaldagen i spårskogen. Vi var ett gäng på 6 personer som tränade.

Till Gaia gick jag själv, ville ställa till det lite efter råbocksincidenten, lade en cirkel samt hade förledning på slutet av hund/människa, ja det planerade då! Mer förledning blev det i form av mountainbikeåkare och familj med lös hund och pinnkastning och då på påsläppet (sedan såg jag inte vart de tog vägen.)

Och blev det tillställt då? Nääää! Inte en avvikelse från spåret! Fullt påsläpp, alla pinnar, snabb koll på konstigheterna men fullt fokus på eget spår! Duktig tös! Nästa gång får det bli svårare störningar till lilla damen!

Chilla fick ett spår som hon löste galant! Gasen i botten, alla grejor och skitlycklig liten Chilla!

Mysan fick ta ett spår en annan inte klarade, låååång liggetid men se Mysan hon kan hon! Vi trillade runt så fint! Först följde hon hundens spår men sedan vittrade hon in rätt och fick med sig pinnarna! Tänk vilken duktig spårhund hon har blivit, mattes  !

Vi körde uppletande också, Mysan hade svårt med högra hörnet men annars fint! Gaia hade samma problem men skötte sig annars riktigt bra, råkade tyvärr bli ett byte av föremål men jag bråkar inte om det, huvudsaken hon vill ut och jobba.

Kvällen har innehållit en trevlig grillmiddag med tillhörande röd dryck.

Nu är det snart dags för kvällsrundan med vovvarna och därefter Grace Anatomi!

Gaia

Ovan Mysan!

Chilla

Här har det varit bloggtorka!

Lusten har inte infunnit sig att skriva, tycker inte jag hade något att berätta!

Så är det ibland!

Vad har hänt nu då?

Gaia har tävlat högrespår 2 gånger till, sprack på spåret på hemmatävlingen, Råbocken vi drev framför oss fick högre prioritet än spåret.... så 5 små pinnar och sedan tack och hej då.

Runt spåret med fullt av pinnar kom vi på Sosu, dåligt påsläpp dock men annars så noga och fint!

Väldigt trevligt och roligt spår var det också, lite hit och dit, olika terräng och blötmark! Vovvan tyckte det var kul!

Sen kom uppletet, inte Gaias bästa!

Hon hittade 2 av 3 föremål men hade för mycket stopp för ett gk betyg, 0/5!

Domaraspiranter var med och de + domare jagade efter oss när vi gjorde förflyttningar vilket inte Gaia riktigt klarade av, blev störd i fokuset och visste inte vad hon höll på med! Behöver verkligen träna på det!

Lydnaden var det sämsta vi gjort! Gaia trodde agilitihindren skulle komma och äta upp henne så där låg hennes fokus! Ojoj, ja , se unga hundar i sina faser! Nåja, lydnaden var över uppflyttningsgränsen men totalen var långt ifrån!(25 poäng)

Just nu håller jag en tävlingskurs i lydnadsklass 1 & 2, helt underbara, vetgiriga, arbetssamma elever har jag! De jobbar till tusen, har egna åsikter och tips till varandra och blir mer och mer självgående vilket för mig är så viktigt!

Om inte jag kan få eleverna att hjälpa varandra, fundera, analysera och ha fantasi då tycker jag att jag har misslyckats! Hur ska de annars kunna gå vidare och träna för tävling?

Själv laddar jag för en lydnadstävling inom en snar framtid, just nu är sitt i grupp och vittringen (som förut gått klockrent förstås) inte på rätt sida i min bok men jobba,jobba vidare, vi har några veckor till godo så får vi se! Fjärren är inte heller på topp, tar lite mark där men, men, vi kämpar på!

Övriga hundar mår fint, familjen med.

Kompisen tävlar elitspår i helgen, kanske kommer första certet! Håller tummarna som publik och stödjande kompis!

Ha det gott!